Ett rop på hjälp?

Jag har alltid haft dåligt självförtroende.
Jag har haft det så länge jag kan minnas.
Jag vill vara smal, ha perfekt kropp, se perfekt ut.
Jag är ett stort misslyckande och kommer nog alltid att vara det.
Jag tillfredsställer inte någon.
Jag litar inte på en enda människa, tack vare alla svek från min barndom.
Alla komplimanger känns om ett stort hån.
Jag är så jävla värdelös att jag inte ens borde få leva...
Allt jag gör blir bara fel. Allt jag säger är fel.
Allt är bara fel.`

David, jag klarar mig inte utan dig. Du är det bästa som någonsin hänt mig.
Lämna mig inte... snälla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback