Fridz

Jag är så arg, ledsen, upprörd och förbannad.
Du sparkar på den som redan ligger ner, men ändå är det bara dig det SKA handla om, dina behov som ska göras något åt. Om du någon gång kunde lära dig att lyssna på en annan människa än dig själv, så skulle allt vara mycket lättare, men nej, då är det bara undanflykter, eller, nej, det finns inget som heter så.
För helvete.

Just nu känner jag att jag bara vill skita i allt ihop, för man är tydligen 2 i ett förhållande har jag hört, men nej, inte i vårat. Här är det bara en enda människa det handlar om, och det är bara den personens behov som ska tillfredsställas. Och det spelar ingen roll hur, var, när eller varför, utan det ska bara bli gjort, oavsett vad!
Det spelar ingen roll om man inte har lust, utan det ska bli gjort ändå.

Samtidigt känner jag att Fan, jag älskar ju den här personen, hur jag nu kan göra det efter alla elaka saker personen säger om mig, och hur mkt personen än sparkar på mig, trots att jag ligger djupt nere, så älskar jag personen.

Jag vet att jag aldrig kommer hitta en bättre människa än honom (när han är snäll och vi inte bråkar), för det är när vi har det som bäst (men enligt honom så har vi aldrig haft det bra), som allt känns som en dröm. Det är då jag känner att den här personen vill jag leva med resten av mitt liv. Och sen går man runt och vandrar på moln... sen nån månad senare får man reda på att "nej, vi har aldrig haft det bra, jag går runt och är missnöjd till max, varje dag." MEN SÄG NÅGONTING DÅ FÖR HELVETE!!!! Jag kan inte läsa dina tankar.... Hur fan ska jag kunna ens försöka att göra något åt saken när du INTE SÄGER NÅGOT?!?!??!?!

Jag är sjukt upprörd över det här, och jag vet inte om jag orkar med mer.
Det enda jag begär är att någon lyssnar på mig, och denna någon är DU.
Men nej....